Lancashire heeler

Jag hade inte hört talas om hundrasen Lancashire heeler innan min kusins dotter skaffade en liten kolsvart heelervalp i våras......så får jag presentera Katla 5 månader som kom farandes med matte från Helsingfors  för att spendera en dag med oss där på gården i Skogby 😍

Heeler är en boskapsvallande ras från Storbritannien med mycket energi i den lilla kroppen.

Den här valpen kallade vi omväxlande för "det lilla monstret Katla" och "Maya piraya" för den där energin tillsammans med de sylvassa valptänderna var inte att leka med 😅

Maken fick en perforerad tå och 3 hål i jeansen. Jag klarade mig med en rispa i hälen tack vare att man kunde ta tag i det där selet och hjälpligt hålla henne ifrån sig när hon blev helt tossig.

Matte sa att hon var sötast när hon sov 😂.....men, hon kommer att växa till sig.

Roligt var att när vi åkte med båten Umeå-Vasa och satt en stund i "pet lounge" träffade vi ett par som reste med sina två heeler hundar, en svart som Katla och en mjölkchokladbrun. 

De hade nu sin fjärde generation av heeler och kände mycket väl till Limespirit kennel som Katla är ifrån och kunde berätta mycket om hundarnas egenskaper på knackig engelska blandat med finska och svenska via google translate. Det fick den ganska tråkiga resan att gå lite fortare 😊

Dags att fånga dagen.

Maken byter bromsbelägg på sin bil och jag ska plocka hallon medan tvättmaskinen snurrar.

Allt gott till dig!

Kram

Birgitta

 

Langinkoski och Strömfors bruk

 

Vi stannade på gården i Skogby i 2 dagar och gjorde kortare utflykter till Kotka med omnejd.

Ett så vackert ställe att besöka är Langinkoski där tsaren Alexander III i slutet på 1800 talet hade en fiskestuga vid Kymmene älven

Hela området är så vackert att strosa i och jag skulle lätt också vilja ha en sån här timrad "sommarstuga" alldeles intill brusande vatten 

Skulle kunna nöja mig med den lite mindre modellen också 😊

Det här trodde jag först var ett lusthus, men när jag läste skylten stod det att det var ett kapell, och ja, då såg jag ju att det finns ett kors på taknocken. Fast det är nog det minsta kapell jag någonsin sett så den delen kanske inte var så prioriterad när tsaren med familj var på rekreation

Vi stannade också vid Strömfors bruk dit min mormor flyttade när hon lämnade över gården till 2 av sina barn. Lyxigt för henne att få en liten markplans lägenhet med toa inne, varmt och kallt vatten i kranarna och ett litet pentry lagom för henne att laga sin mat i.

Tänk att hon i så många år för hand pumpade upp vatten från brunnen och bar in i hinkar. Att hon varje dag, sommar som vinter, satt på utedass, eldade i vedspis för att laga mat och bakade i den murade ugnen bredvid spisen. Hon värmde vatten i bastun för att tvätta kläder till 8 barn och alla trasmattorna som skyddade mot golvdraget i köket på vintern skurades vid å kanten på sommaren.

Det var vardag för henne, men måste ha varit tungt.

Här finns små mysiga butiker, café och matställen, muséer och till och med en byggnadsvårdsbutik som säljer produkter från svenska Gysinge som är ett av mina favoritställen att besöka!

Fulla av intryck åkte vi och köpte färsk nyrökt lax och romsås. Kokade färskpotatis från torget i Kotka och gjorde sallad till. Enkel och så god sommarmat innan vi kröp till kojs i husbilen medan regnet började smattra på taket. 

Välbehövligt regn efter en varm och torr period!

Kramar

Birgitta

Morfar, mormor och gården i Skogby

 Min morfar och mormor var födda 1914 och 1911 i Pernå och Pyttis i södra Finland. De gifte sig 1934 och fick också första barnet 1934

Om jag förstått de sparade gamla dokumenten rätt så flyttades ett äldre hus till den här marken i Skogby 1932 och 1939 köpte min morfar och mormor huset, odlingsmarken och skogen som hörde till. 

Fotot kanske är taget tidigt på våren 1940 för det är min moster som sitter vid stenen och hon var född i mars 1939. Den förstfödde sonen sitter uppe på stenen och var då 5 år.

Mormor födde 9 barn, 7 pojkar och 2 flickor, men ett av dem föddes med ryggmärgsbråck och dog kort efter födseln

Vet inte om det fanns några andra byggnader än den lilla timmerstugan när de köpte gården, men från min tidiga barndom minns jag både ladugården, vedboden, bastun, jordkällaren och verkstaden.

Min kusin och jag fick vara med på höbärgningen och åkte högst upp på hölasset ända fram till höskullen där höet lassades in. Det hände att vi la ut ett täcke i det doftande höet när allt var klart, tog med en varsin kudde, och sov där en natt 😊

Under höskullen fanns ladugården med korna. 

I utbyggnaden till vänster fanns ett större dass med flera hål med lock i den mjukt putsade träbänken. 

Det behövdes när familjen var stor och jag minns att också jag har suttit där och dinglat med benen och undrat varför man skulle gnugga tidningspapper mjukt för att torka sig med när det fanns toapapper 😏

Mormor steg upp tidigt varje morgon, knöt ett huckle om håret och mjölkade korna för hand.

Den varma mjölken silades ner i stora mjölkkannor som lastades på en handdragen liten vagn och kördes till mjölkpallen vid vägen där de hämtades av mjölkbilen.

Men, mormor sparade alltid en liten slurk som jag fick hälla upp i katternas skål och de kom jamandes för att lapa i sig den. 

Hon sparade också mjölk som separerades till grädde och ystades till smör. Synnerligen ekologiskt och närproducerat!

På gården har det i alla tider funnits hundar och från min barndom minns jag Moppe som var en så otroligt snäll gråhund. Genom åren har det också funnits både grisar, kalkoner och kaniner förutom att det också fanns stora odlingar med grönsaker, rovor och potatis.

Minns fortfarande känslan av att dra upp en söt, spröd morot direkt ur den sandblandade jorden. Mums!

Det var säkert ett slitigt liv med allt som skulle göras på gården och morfar ryckte ut i kriget i början av 1940 talet vilket skadade honom svårt psykiskt. 

Även efter krigets slut satt han på trappan med geväret i sina händer, färdig att försvara gården mot ryssarna. Han utvecklade bacillskräck, blev deprimerad och stängde periodvis in sig i den lilla kammaren.

Han behövde till sist läggas in på mentalsjukhus och blev aldrig riktigt sig själv igen.

De första minnena jag har av den lilla stugan är från hur den såg ut på det här fotot. Då var den vit

Sen byggdes verandan om, väggarna fick stående träpanel, nya fönster och stugan målades röd.

På senare år har nytt tak satts upp och fasaden blev gul

Mormor hade sin vävstol där på den inglasade verandan. Hon vävde så fina trasmattor som hon sen sålde. Både jag och min kusin fick en sommar välja färger på trasor och så vävde hon en 10 meters mattrulle åt oss var. Jag har fortfarande kvar av den rullen som är vävd med tekniken "gåsögon" i vaniljvitt och mjukt grönt. När mormor inte vävde så virkade hon, eller stickade. Hennes händer arbetade för det mesta.

Mormor bodde kvar på gården tills hon var 85 år tillsammans med en av sönerna som aldrig flyttade hemifrån. Han tog över mormors hus när hon flyttade och min moster renoverade byggnaden som under min uppväxttid var en verkstad....och också än idag kallas för "Verkstan"

Byggnaden blev ett permanentboende dit min moster och hennes man flyttade när de pensionerades och när de var borta var även brodern död så gården ärvdes av min kusin.

Min mamma hade ju bara en syster och de blev som ler och långhalm. Gjorde allt tillsammans när de var små. De flyttade till Helsingfors i tonåren, jobbade på samma jobb, gifte sig samtidigt, fick barn samma år, skilde sig ungefär samtidigt, men sen flyttade vi till Sverige 1964 medan systern blev kvar i Helsingfors.

Syskonen och mormor har betytt väldigt mycket för min mamma och gården i Skogby var det självklara semestermålet varje sommar och jag glömmer aldrig känslan av bubblande glädje när vi svängde in på "mormors väg".....den kurvigt smala grusvägen som ledde till de vita grindstolparna, mormor som väntade på oss och min kusin som blev mer som en syster för mig än kusin 😍

En nytagen bild på den gamla bastun som värmdes med ved varje fredag. Det bands kvastar av späda björkriskvistar som man la i varmt vatten och sen slog sig med på kroppen i bastuvärmen. Doftade så gott och var säkert jättebra för lymfsystemet

Så många år, så många liv, så många minnen där från gården i Skogby 💗

Till sist en bild på mormor i sin folkdräkt från Pyttis

Ha en härligt fin dag!

Kramar

Birgitta

Ut på tur

 26 juni packade vi husbilen med liten hund och allt vi kunde tänkas behöva för en långtur. 

Vi tog det lugnt och åkte mindre vägar upp i Sverige mot vackra höga kusten

.....med målet att hälsa på vänner i Umeå som vi inte sett på 20 år. Ett så roligt möte!

Därifrån tog vi båten över till Vasa i Finland

I strålande solsken åkte vi finska västkusten ner mot Björneborg. Stannade bland annat vid otroligt vackra Yyteri (Ytterö) med sandstrand mjuk som sammet

I Raumo mötte vi upp min kusin och hennes man som bor i Helsingfors och tillsammans strosade vi bland de vackra husen i Raumo, tittade in i den gamla kyrkan och fikade på ett mysigt litet kafé på en innergård

Vi övernattade på camping där de hyrde en stuga och vi bodde i husbilen innan vi åkte vidare på mindre vägar mot Borgå och därifrån till Skogby utanför Lovisa där min mammas barndomsgård ligger.

Min moster (kusinens mamma) köpte den tillsammans med en bror när min mormor flyttade till äldreboende i Strömfors bruk och när både min morbror och moster dog ärvde min kusin gården och det är så roligt att den fortfarande finns i släktens ägo!

Här är mormors lilla stuga som morfar och hon köpte 1939 och där växte min mamma upp tillsammans med 7 syskon i en liten kammare och ett större kök

Under en regnig dag gick min kusin och jag igenom sparade gamla dokument och mormors fotoalbum. Jag hittade massor av foton till min släktforskning som jag sparat i mobilen och ska göra kopior av. 

Tror jag ska göra ett eget inlägg om det innan jag visar er mer av allt vi upplevde under de 13 dagar vi var på resande fot  För här, på den här gården, har jag varit varje sommar under hela min uppväxttid och det finns såååå många fina minnen härifrån 💖

Ses snart igen!

KRAMAR

Birgitta

Liten veranda

 Jag har jobbat med trädgården medan maken har snickrat.Vår friggebod behövde verkligen en liten veranda.

När vi flyttade hit för 13 år sedan var det stora betongplattor utanför friggeboden som hade skarvarna fulla med ogräs och myrbon under. Vi knyckte dem och la dem som golv i växthuset.

Redan då, för sisådär en 10 år sedan, hade vi som ambition att bygga en liten veranda, men det har hela tiden varit annat som behövts prioriteras framför det jobbet.....men nu, nu var det dags 😍 

Ogräset grävdes bort, ner med gjutrör, grovbetong och stolphållare och ett ramverk till trallen.

Maken jobbade metodiskt och det växte fram fort.....och idag var det färdigt! Den lilla friggeboden har blivit med veranda!

Det ligger markduk och grus under trallen och när vi ändå behövde grus till det där jobbet passade vi på att fylla släpkärran så jag fick grus även till trädgården där vi bytt ut odlingslådor som fick ett mindre mått än de gamla. Så nu är det jobbet också klart. Yyyiiiippppiiii 👌

Staketdelarna ska fästas på stolparna också så det är inte helt 100% färdigt, men jag blir så glad över att se hur prydligt det blev. Han är en mästersnickare den där maken!

Det skulle vara fint att ha någon blommande växt som klättrar på armeringsnätet, men först behöver framsidan av gäststugan målas ett varv.....och dörren behöver också ny färg, men det får vänta lite för vi ska ta en paus från både trädgårdsjobb och snickrande. Det behövs också ibland 😊

KRAM till dig som kikar in här!

Birgitta

Second hand fynd

 Idag regnade det så jag var först till lägenheten och vattnade växterna och åkte sen på second hand runda istället för att trädgårdsjobba. Skönt att göra något annat ibland.....och second hand rundor blir ALDRIG tråkiga! Det blir i och för sig inte trädgårdsjobb heller eftersom jag alltid växlar mellan jobb så jag inte lackar ur 😊

Har letat efter tyg till ett DIY projekt i äldsta sonens lägenhet i Karlsborg och nu hittade jag det perfekta tyget, meeeen, så klart hittade jag annat också som jag inte hade en aning om att jag behövde 

......som en stor ljuslykta.

Det är så roligt när jag går in i en butik och direkt ser något som känns väldigt intressant, som den här lyktan. Den syntes å andra sidan väldigt bra för den är nästan 40 cm hög och ungefär lika bred, och så charmig! Älskar "drivvedslooken" i sån här sliten gråbrun färg.

Den har en tjock glasinsats och ett bamse ljus står kvar i den. Var prismärkt med 100 kr, hel och fin och jag bestämde mig fort. Den fick följa med hem och direkt jag kom hem ställde jag den på verandan och där passar den så bra

Kanske jag ställer den på en trälåda på högkant så den kommer upp lite, men den samsas fint med trälådan som redan står där, penséerna från lägenheten och murrevan som jag köpte till balkongen i Hallstahammar förra året. Den grävde jag ner i trädgården i höstas, och grävde upp den igen tidigt i våras.....och nu är den sååååå fin!

Hittade också en tavla. 

Jag faller sällan för tavlor i sin helhet utan köper oftast bara tomma ramar och har dem stående som stilleben i fönster, i skåp, eller på en bänk, men den här är så vacker i sin helhet

Var tvungen att titta flera gånger på prislappen för jag trodde jag såg helt fel, och synade den sen noga för att se om jag missat något, att den var trasig, eller luktade skunk, men nä, ingenting.

Måste ha varit någon som jobbade på den där second hand butiken som inte alls uppskattade gamla tavlor. Lycka för mig 💗

Den ska få följa med till lägenheten. Kommer att passa bra i det stora svarta skåpet.

En rolig dag!

KRAMAR

Birgitta