En hylla

 När vi köpte vår Dalagård 2006 var jag så ivrig så jag lät visionerna bära iväg med mig och planerade målning, tapeter, gardiner, möblering medan maken och min morbror rev ut ALLT ur huset ända in till stockgrunden. Drömmare och tidsoptimist? Ja, så kan det ha varit :-)

Jag köpte till och med tapeter när jag hittade precis det jag (då) tyckte skulle bli helt perfekt.

När vi många år senare kom till att faktiskt kunna börja tapetsera hade jag helt ändrat smak. Men, pengarna skulle räcka till mycket så det var bara att gilla läget och ta det vi hade. När vi kom till sista väggen i köksdelen visade det sig att jag hade köpt en rulle för lite så tapeterna räckte bara till halva väggen......

Vi löste det med pärlspont och jag ritade in på min visions skiss att vi skulle sätta upp hyllor i vinkeln över köksbänken den dag vi kom så långt att vi hade en köksbänk. 

Det tog många år till innan vi var där och nu tänkte jag att det får räcka med en hylla för att få det i alla fall lite mer ombonat.

 Har kommit till det stadiet att jag börjar släppa alla drömmar och visioner jag haft för vår Dalagård hur vemodigt det än känns att göra det. 

Hoppas bara att det ska finnas någon annan som ser potentialen med gården och låter sina drömmar börja gro. Kan ju säga att den, eller de, ändå har ett lite bättre utgångsläge än vad vi hade :-)

KRAM

Birgitta

Brusa högre lilla å

Det var en fantastiskt fin eftermiddag igår och vi var till vår Dalagård för första gången det här året.

Vi tog med en del verktyg, men ambitionen var i första hand att titta till gården.

Brukar alltid ställa in en stor gran i huset under vintern så den behövde kastas ut innan den släpper alla barr på golvet. 

Fungerar faktiskt väldigt bra att ställa in en gran i julgransfot utan vatten i typ oktober/november. Den tar då upp fukten ur inomhusluften och brukar stå fin ända fram till i alla fall februari/mars. Nu hade den stått lite för länge så jag fick sopa lite barr, men helt torr var den inte.

Allt var som vanligt på vår gård och solen lockade till aktivitet så maken tog ner några björkar som ska med hem nästa vända för att huggas upp till ved. Han tog med både kapsåg, skruvdragare och skruv så vi fick också upp en hylla i köket och några gardinstänger.

Vi kollade vad vi behöver köpa för att göra några eldragningar, och planerade de få jobb vi har kvar att göra som känns som såna där "behöver göras" jobb. För.....vår ambition är att lägga ut gården till försäljning i maj/juni. Vi har dragit på det länge nog och drömmarna och visionerna jag fortfarande har kvar kräver jobb och jobbet kräver energi vi inte riktigt har. Här måste jag vara realist......tyvärr!

Det är höga vattenflöden i Dalarna och den lilla stillsamt porlande ån som rinner förbi den gamla hyttan alldeles i närheten av vår gård brusar väldigt högt i år. Det hoppar och skummar, översvämmar och forsar fram. 

Tussilago och blåsippor kikade fram i dikesrenar och backar och i solen under vår promenad innan vi åkte hem kändes det verkligen som vårpirr i kroppen.

Är inte lika vårpirrigt idag med hård blåst och regn som smattrar mot fönsterrutorna, meeen, det är ju bara april än. Vi har massor av tid framför oss med sol och värme!

Oavsett vad du gör eller vilket väder du har där du är önskar jag dig en riktigt fin söndag!

Varma kramar

Birgitta

 

Så får det bli

 Nu har jag bestämt mig......det blir inget odlande i år

Det betyder att jag inte behöver städa växthuset så noga som jag brukar göra......inte diska en massa krukor och hinkar heller. Yyyyyyeeeeeiiiiii.

Den stora vedlåren som skymtar till höger i första bilden sålde vi förra året. Jag brukade ha tomatplantor i stora hinkar i den och den var charmig, men tog mycket plats. Istället för den flyttade det in ett litet bord och två caféstolar. Visste inte om den sittplatsen skulle bli använd, men det blev den!

Det var många gånger som jag gick in och satte mig i växthuset och bara njöt av värmen......och många kvällar då vi grillade och satt ute på nya uteplatsen tills solen försvann och myggen började ina. Då tog vi efterrätten och kanske ett glas likör och satte oss i växthuset :-)

Funderar nu på om vi ska sälja den gamla mangeln också

Den brukar husera pelargoner och andra sommarblommor i gamla lerkrukor. 

Jättecharmig är den......och astung! Plattorna den står på mot vinrankan har sjunkit så mangeln numera står lite på sniskan och jag kan knappt rubba den själv när jag ska rengöra glaset bakom trots att den har hjul.

Kanske någon annan kan se potentialen i den......hoppas det!

I växthuset står också en stor gammal vedkälke som aldrig riktigt har hittat sin plats. Kanske den ska säljas också. Den är i så fint skick så jag har inte velat ha den ute så den blir förstörd.....men i växthuset vill jag egentligen inte heller ha den.

Om både mangel och kälke åker ut skulle jag kunna göra om helt och hållet där inne och istället för att ha det knökfullt av tomatplantor och andra grödor skulle vi ha gott om utrymme till att bara sitta där. Då skulle jag inte behöva oroa mig för sniglar och ohyra, och heller inte behöva samla en massa regnvatten och springa med vattenkannan varenda kväll!

Flera av våra egentillverkade odlingslådor utanför växthuset är så murkna så de knappt håller ihop. 

De får stå i träda i år. Om vi orkar och hinner gör vi nya, annars får det vara. För just det stressar mig också.....att plantor och fröer snart behöver komma i jorden och då måste de nya odlingslådorna vara färdiga och fyllda med näringsrik jord. 

Det i sin tur betyder att vi inte får några solvarma tomater att stoppa direkt i munnen, ingen egen potatis eller andra egna grönsaker till sommarmaten.....men det får vara så. 

Jag har snart klippt bort alla torra fjolårsstänglar från perennerna, de sista löven har de starka vindarna sopat iväg och än har inte ogräset börjat växa så jag har en liten lucka att samla energi på. Och är det inte lika fint i trädgården som det brukar vara så funkar det också.

So far so good! Bestämt i tanken, nu ska det till praktisk handling.....eller inte handling. Hur var det nu med den där tulipanarosen??? :-)

Vår lokala Pizzeria får laga vår kvällsmat idag. Jag ska duka fint och hälla upp ett varsitt glas vin till maken och mig. Inte ens en press att handla och laga mat. Perfekt!

Mysig fredag önskar jag just dig! Tack för att du tillbringar lite av din tid här med mig.

Varm kram

Birgitta

Ingen inspiration

 Det har varit underbart vårväder idag......nästan sommarvarmt och jag borde vara full av inspiration till att sätta fart i trädgården med att klippa ner perenner, städa växthus, gräva odlingsbäddar. Men vet ni, jag har ingen lust med något av det!

Har varit i lägenheten i Västerås två dagar och strosat vid Mälarens stränder, lyssnat på fåglarnas kvitter, sett vågorna sakta rulla mot land, vänt ansiktet mot solen och bara njutit. Liksom "bara varit", andats utan krav, och det var så skönt!

Våren är sååååå välkommen, men den kommer med krav jag inte vill ha. Krav på färdigställande av veranda, grusa infarten, rensa, röja och förbereda.

Jag brukar tycka det är så roligt att sätta fart med allt som legat i vila under vintern. Det brukar klia i fingrarna till att fortsätta göra fint med alla planer jag alltid har haft. Brukar vara så roligt att se trädgården börja prunka och fylla växthuset med tomatplantor, sallad, örter och blommor, men i år vill jag inte!

Det är så det stockar sig i halsen och tårarna stiger i ögonen bara jag tänker på det just nu!

Jag vet att allt sånt kan ändra sig från en dag till en annan, men jag kände det här motståndet redan i slutet av förra sommaren. Hörde de där orden inom mig.....Jag vill inte!

Jag är så duktig på att köra över mig själv i så mycket så ibland undrar jag om jag inte har lärt mig något under de snart 65 år jag har levt. Men.....jo, jag har lärt mig tillräckligt för att veta att den här känslan kan jag mota bort ett tag, men om den fortsätter att komma tillbaka och bli starkare är det något jag måste lyssna på. 

Har nosat tillräckligt nära den där berömda "väggen" för att veta att den finns där och jag tänker inte damma rätt in i den!

I morgon ska jag på mitt tredje besök hos naprapaten Jonas och eftersom jag är övertygad om att kropp och själ hör ihop, att de samarbetar, började jag precis just nu fundera på om det här motståndet som känns också får kroppen att reagera och agera. 

Hmmmmm.......skulle ganska säkert säga att det finns ett samband där!

Varma vår kramar kommer här!

Birgitta 

Vårens blommor

 Ute sköljer regnet bort den sista snön som kommit och enligt väder appen är det inga fler minusgrader i sikte framöver.....och därmed förhoppningsvis ingen mer snö heller!

Hos oss är det än så länge bara vintergäck och krokus som blommar, men många andra lökväxter står i startgroparna med blad som tittar upp som små spjut. Den absolut finaste av dem alla är kungsängsliljorna som jag vårdat ömt under de drygt 10 år som vi bott i vårt lilla röda hus.

De fanns här redan då vi flyttade hit, men förde en tynande kamp mot gräs och ogräs som hotade att kväva dem. De har formligen exploderat i mängd sen jag befriade dem från gräset och tittar nu upp på nya ställen där de inte funnits förut. Så roligt!

En annan kär växt är den dubbla vitsippan. 

Det växer såna i vår grannes trädgård och jag hade aldrig förut sett en sån här dubbel sort så grannen var så snäll och grävde upp två små plantor som jag med all kärlek grävde ner i halvskuggan i rabatten utanför huset. Väntade sen spänt året därpå för att se om de hade klarat sig och det hade de!

Jag fick sen några plantor till av vitsippan och sakta sprider de sig och påminner mig nu om vår fina granne som lämnade sitt jordeliv förra sommaren. 

Vår trädgård är som vackrast i maj/juni och det finns så många minnen även i alla växter!

En del fanns här redan då vi flyttade hit. Planterade av Olle och Gun som bodde här förut.....och till och med planterade av de första ägarna Per-Erik och Matilda. 

Bara det är ju en gåva, att känna till husets historia, människorna som bott här och vilka växter som finns kvar från deras tid. Vårt hus fyller ju ändå 100 år 2029!

Ha en härligt fin söndag!

Kramar

Birgitta

Att ha ett syfte

 Ute virvlar snöflingorna omkring och bygger sakta ett tunt vitt lager på marken medan jag har gjort lite "backjobb" med att flytta och fylla på med hyskor och hakar i min 1880-tals inspirerade dräktjacka. Sydde också in spetsbandet som ska vara runt halsen eftersom det var lite för långt.....och nu känner jag mig heeeelt klar med det projektet :-)

Samtidigt tänker jag på att så många har frågat vad syftet varit med det här 1880-tals projektet.....varför jag gör det och vad jag ska ha klänningen till.

Varje gång jag fått frågan har jag känt mig lite ställd och inte riktigt vetat vad jag ska svara. Måste allting ha ett syfte? Måste allting man gör på något sätt vara till någon nytta?

I januari la bloggen "Miranda Marängs Vita Hem" ut två inlägg med 1800-tals tema. Ett från ett nyöppnat café i Stockholm med 1800-tals prägel, och ett från där medlemmar ur "Svenska 1800-tals sällskapet" åkte skridskor i Kungsträdgården i tidstypiska kläder. 

Direkt kände jag att jag gärna skulle ha gått in på det där mysiga 1800-tals caféet i långa kjolar och hatt på huvudet.....och också gärna ha åkt skridskor med muff på händerna och svängande kjolar i piruetter på isen!

Det var då jag tänkte att jag skulle sy mig en egen klänning, bara som ett experiment, se om jag kunde få ihop något värt att använda.

Allt material köpte jag billigt på hjälporganisationernas second hand.....sen blev det ju inte riktigt så billigt i slutänden eftersom jag köpte en helt ny vacker torsolette och en provdocka....men materialet till själva klänningen kostade inte många hundralappar :-)

Modet var föränderligt under 1800-talet, precis som det är nu, så jag satt mååååånga timmar på olika forum och tänkte efter vilken typ av klänning jag ville sy.

i mitten av 1800-talet var det vida krinoliner som gällde. På 1880-talet kom istället turnyren som bara lyfte kjolen baktill och på 1890-talet försvann turnyren till förmån för mer figurnära kjolar. Samtidigt ändrades också överdelarna från rakare snitt på 1880-talet till enorma puffärmar på 1890-talet. 

Nu valde jag att ha 1880-talet som inspiration eftersom jag lockades av att få bära en kjol med turnyr.....

Ända sedan jag var ung har jag älskat historia, älskat auktioner med gamla saker, älskat slott och herrgårdar....och började också lära mig dansa danser från 1700-1800-talet när jag var 22 år. Så intresset för svunna århundraden är inget nytt för mig :-)

Så.....visst....det fanns en tanke med att jag började experimentera med materialet jag samlade på mig, men mest tänker jag att jag gjort det här för att det är roligt! Det behöver inte ha ett syfte. Jag behöver inte känna att jag "ska ha klänningen till något".....att jag ska bära den vid något speciellt tillfälle, eller av en speciell anledning.

Jag har lärt mig så otroligt mycket! Framför allt har jag lärt mig att jag har tålamod, om jag ger mig den på att jag ska ha det :-) Har så ofta gjort misstaget att ha bråttom, inte tänka till ordentligt innan jag börjar och så blir det fel och jag hatar verkligen att göra om! Då har svordomarna haglat, dörrarna hotat att hoppa av gångjärnen (när jag smällt igen dem i ren frustration), och projektet jag hållt på med verkligen varit nära att hamna i soppåsen!

Så blev det inte den här gången. Jag HAR sprättat och till viss del fått göra om, men det har varit smågrejer som inte varit värda att svära över och maken har också konstaterat att det varit ovanligt tyst från min syateljé :-)

Idag har också en 1880-tals sommarklänning börjat ta form i mitt huvud med allt från blus, kjol och hatt och det börjar pirra av skaparlust igen. Ska strax sätta mig och skissa ner min vision och sen är det ut på fynd jakt i second hand butikerna som gäller......men det får allt sluta snöa först för medan jag har skrivit här har det där vita lagret ute ökat betydligt!

Allt gott till er alla därute i vårt avlånga land <3

Med varm KRAM till just er från mig.....

Birgitta

Här är jag.....

Det var så fint ute igår eftermiddag så sonen och jag bestämde lite snabbt efter påskmiddagen att jag skulle hoppa i min 1880-tals inspirerade dräkt/klänning så han kunde knäppa några bilder innan ljuset försvann.

Ansåg mitt skapande som färdigt, men hade inte satt på mig hela outfiten förut så när jag väl gjorde det konstaterade jag att det finns detaljer som fortfarande behöver ändras, men nu struntar vi i det. 

Bjuder på de få bilder jag inte ratade av de ca 30 bilder sonen tog. Petig och självkritisk? Jaaaaa :-)

Jag är definitivt inte bekväm framför kameran och inte kunde jag röra mig obehindrat heller eftersom hatten riskerade att kana av den konstgjorda hårbollen den var fäst i och klackarna på skorna åkte rätt ner i mossan medan jag, utan att böja på huvudet, försökte se om släpet låg rätt, hur kjolen såg ut och att den långa dekorationen inte vred sig.

Sen försökte jag se avslappnad och naturlig ut utan att blunda eller göra grimaser. Kan ju säga att det gick så där med det mesta :-)

Tror jag hellre presenterar de här bilderna där provdockan får vara mannekäng inomhus....

Ska sy i några fler hyskor och hakar i dräktjackans nederdel, men sen ska hela det här projektet stoppas i klädpåse och tills vidare hängas undan. 

Om jag fram över hittar det perfekta tyget till en sommarklänning a´la 1880 eller 1890-tal kommer jag att köpa det och börja skissa på blus, kjol och hatt modell större med blommor och blad.....men fram tills dess tänkte jag ägna tid åt trädgård, utemiljö och bara göra mindre sy projekt. 

För nu, nu knackar våren äntligen på dörren och jag vill hellre greppa kratta, spade och sekatör än synål och tråd :-) 

Ha en jättefin söndagkväll den här allra sista dagen i mars!

KRAM

Birgitta